Jag har legat vaken en stor del av natten och gråtit. Mina tankar har kretsat kring vänner och ensamhet. Jag har inga vänner att umgås med alls. Har kompisar som bor i andra städer men ingen som har tid att ses och ingen som bara skickar ett litet sms eller meddelande på facebook. Det är mest jag som försöker anstränga mig och skriva till dem. Skulle gärna ha en vän som skickar små sms då och då och frågar hur det är eller frågar om man vill ses. Jag kanske är fånig som förväntar mig det i dagens stressade samhälle där de flesta har arbete och familj och har mest tid för sig själva. Jag vill kunna ha någon att smsa och ha kul med. Någon som bryr sig alls.Men varför skulle någon vilja vara vän med mig? Jag förväntar mig för mycket av livet men jag trodde det skulle vara mer än så här men tydligen inte....