Jag var på psyk igår och det ångrar jag. Jag fick veta att jag inte behöver någon samtalskontakt eftersom jag kanske får en praktikplats via f-kassan och arbetsförmedlingen men jag mår ju för fan inte bra ändå. en praktikplats en dag i veckan är min räddning just nu. Jag vill inte ha det för att jag mår bra utan för att jag dör annars. Jag fick veta att om det inte räcker så får jag vara på en av "dagcentralerna" eller vad det kallas. Jag har varit där förut och när jag är där mår jag bara sämre. Jag behöver hjälp nu! Jag vill inte vara där. Jag satt och grät och hyperventilerade framför de två personerna som skulle prata med mig. Jag fick en ny tid men vad jag ska med den till vet jag inte. Det enda de sa var att "du ska inte känna att vi släpper dig helt, du får ju en uppföljning angående dina mediciner". Ja men tack så mycket. Det var ju bra. Nu behöver jag verkligen inte oroa mig. Tack för idag, jag ska bara gå och dö just nu...