Mental Naturkatastrof

Har inte så mycket nytt att skriva just nu. Kämpar med att få tag på vuxenpsykiatrin och kämpar med att tvinga tillbaka tankarna på att skada mig själv. Som ni hör så är det som vanligt ett krig inom mig. Dessutom blir det verkligen inte bättre av att jag nästan inte har något att äta hemma och inga pengar. Blir ju lite mer sårbar när jag inte har ätit.

Det har kommit mycket snö här idag och igår var det storm så jag har dubbelt så mycket värk. Fick för ett tag sedan diagnosen fibromyalgi. Just nu känner jag mig som ett vandrande blåmärke. 

Ha det bra, allihopa :) 

Jag sitter här i soffan och lyssnar på musik. Har ångest och är ledsen och jag intalade mig själv förut att jag inte ska börja gråta för då kommer jag inte att kunna sluta på flera timmar och vad händer? Jo här sitter jag och storbölar som vanligt. Jag är rädd, livrädd för så otroligt mycket, ja egentligen för allt. Jag skakar och kommer snart börja skrika känner jag. Jag måste ha hjälp men vem ska man ringa när ingen kan hjälpa en och ingen har tid? Jag har ingen hjälp från vuxenpsyk förutom mediciner som inte hjälper och det är stängt idag. Akutpsyk ligger typ 5 mil härifrån och jag har inte råd att ta en taxi och jag vet annars inte hur jag ska ta mig dit. Den enda lösningen just nu är ingen bra lösning men jag har tyvärr inget annat val. Fan, jag har gått på vuxenpsyk i flera år och mår fortfarande lika dåligt som jag gjorde när jag började där. 

Jag får försöka hitta någon liten själ någonstans i min minimala telefonbok i mobilen och hoppas på att någon kan vilja prata lite om vad som helst. Dessvärre är jag nog för feg för att ringa alls. Har blivit mer och mer rädd för människor. Jag undviker att möta någons blick alls och försöker undvika att träffa någon. Jag är så rädd. 

Nä jag ringer inte, fortsätter istället att lyssna på 3 doors down- loser

Hoppas att ni alla får ett bra år