Mental Naturkatastrof

Skriver om mitt liv med borderline personlighetsstörning och generaliserat ångestsyndrom men även om livets små glädjeämnen. Välkommen till mitt liv!

11/5

Kategori: Psykisk hälsa

Om någon överhuvudtaget är intresserad och bryr sig så gjorde jag uppenbarligen inget allvarligt inatt. Istället tog jag två tabletter av en sort som gör mig extremt trött och jag är riktigt groggy nu dagen efter. Fast det var värt det för att kunna sova några timmar. Helst av allt skulle jag vilja åka till en liten stuga mitt i skogen med en massa böcker och sova, läsa och bara få leva och vara ifred utan en massa krav och tjat. Jag orkar inte med det. Jag vill bara vara ifred. När jag mår dåligt orkar jag inte med allt socialt även om jag helst av allt bara skulle vilja ha en riktig vän som jag kan prata med men jag har ingen känns det som. Ingen har tid att prata eller lyssna. Det är inte ens någon som läser min blogg längre. Ja, jag känner mig rätt så värdelös!

10 maj

Kategori: Psykisk hälsa

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Mitt psyke fixar inte detta och när en person jag inte vill prata med ringer 15 gånger på mindre än en timme får jag panik. Jag vill inte prata med personen men jag antar att jag måste och då blir en viss person arg på mig och jag fixar inte något av det. När jag blir stalkad på det sättet kan jag knappt gå ut och jag tror hela tiden att personen går bakom mig. Jag inbillar mig att personen står utanför dörren. Jag funderar allvarligt på att göra slut på allt inatt för jag klarar inte denna press längre. Det är en ohållbar situation som jag inte vet hur jag ska hantera och det finns verkligen ingen hjälp att få. Jag orkar inte mer. Misslyckas jag med detta får jag väl bli inlagd imorgon. Jag behöver komma bort härifrån på något sätt.

VAD SKA JAG GÖRA?? HJÄLP!!

Ångest...

Kategori: Psykisk hälsa

Jag mår riktigt kasst. Har så mycket ångest att jag nästan kräks, jag gråter och vet inte vad jag ska göra. Måste få hjälp med detta, jag har ångest flera gånger per dag och vaknar oftast med det och jag fixar inte detta längre. Vill vara fri från detta, det äter upp mig inifrån. Jag kommer ihåg att jag hade ångest redan när jag var liten och mådde jättedåligt. Skolpsykologen sade att jag förmodligen hade generaliserat ångestsyndrom men de ville inte sätta diagnos på mig då eftersom jag bara var 7 eller 8 år (kommer inte ihåg exakt). Har inte varit ångestfri sedan dess. Har alltså haft ångest i 18-19 år och jag vill inte behöva leva såhär. Någon gång måste jag väl få må bra en längre tid? Hur hanterar ni er ångest?

28 april

Kategori: Psykisk hälsa

Jag misslyckades för ett tag sedan igen med att inte skada mig och det känns som om den välbekanta nedåtgående spiralen kommer tillbaka. Jag blir lite rädd för att allt ska spåra ur.

Har mest mått illa idag och inte ätit så mycket. Det var samma igår. Jag levde på frukt och lite mat enbart och jag vet ju att jag får migrän när jag inte äter ordentligt men jag bryr mig inte så mycket längre tror jag. Allt går utför...

Är inne i en period när jag mest lyssnar på musik och tänker och det blir inte alls bra men jag får ju ingen hjälp. Har iaf fått min kontaktperson att följa med till psyk nästa gång. Jag måste få hjälp. Annars är jag ganska rädd för att jag till slut tappar kontrollen igen.

21 april

Kategori: Psykisk hälsa

Jag var på psyk igår och det ångrar jag. Jag fick veta att jag inte behöver någon samtalskontakt eftersom jag kanske får en praktikplats via f-kassan och arbetsförmedlingen men jag mår ju för fan inte bra ändå. en praktikplats en dag i veckan är min räddning just nu. Jag vill inte ha det för att jag mår bra utan för att jag dör annars. Jag fick veta att om det inte räcker så får jag vara på en av "dagcentralerna" eller vad det kallas. Jag har varit där förut och när jag är där mår jag bara sämre. Jag behöver hjälp nu! Jag vill inte vara där. Jag satt och grät och hyperventilerade framför de två personerna som skulle prata med mig. Jag fick en ny tid men vad jag ska med den till vet jag inte. Det enda de sa var att "du ska inte känna att vi släpper dig helt, du får ju en uppföljning angående dina mediciner". Ja men tack så mycket. Det var ju bra. Nu behöver jag verkligen inte oroa mig. Tack för idag, jag ska bara gå och dö just nu...

Nya vänner

Kategori: Psykisk hälsa

Jag har legat vaken en stor del av natten och gråtit. Mina tankar har kretsat kring vänner och ensamhet. Jag har inga vänner att umgås med alls. Har kompisar som bor i andra städer men ingen som har tid att ses och ingen som bara skickar ett litet sms eller meddelande på facebook. Det är mest jag som försöker anstränga mig och skriva till dem. Skulle gärna ha en vän som skickar små sms då och då och frågar hur det är eller frågar om man vill ses. Jag kanske är fånig som förväntar mig det i dagens stressade samhälle där de flesta har arbete och familj och har mest tid för sig själva. Jag vill kunna ha någon att smsa och ha kul med. Någon som bryr sig alls.Men varför skulle någon vilja vara vän med mig? Jag förväntar mig för mycket av livet men jag trodde det skulle vara mer än så här men tydligen inte....

24 februari

Kategori: Psykisk hälsa

Sitter i soffan efter att ha städat lite. Har egentligen bara dammsugit men det tar mycket kraft ifrån mig och jag har mer ont än jag brukar ha efteråt. Psykiskt är det ok, får mina ångestattacker ibland och är ganska dämpad och sänkt just nu. En person som fanns där under min uppväxt har gått bort och det får mig att tänka lite mer än vanligt. Egentligen tänker jag väldigt mycket annars också, lite för mycket ibland tyvärr. Får oftare och oftare en känsla av overklighet inom mig. Tvekar till och med ibland på om jag existerar eller om jag drömmer eller inte alls finns. Låter kanske knäppt men det är så.

En stor del av mina dagar gör jag inget vettigt alls. Jag sover till 11 och äter "frukost", ser på tv, går och handlar mat, lagar mat, ser på tv eller läser, tar en dusch och sedan ser jag på tv tills jag somnar. Jag har inget liv alls men försöker ändra på det nu. Ska kanske börja på ett äldreboende och vara där någon timmar i veckan. Vi får se om det funkar I början brukar det gå jättebra men efterhand blir jag bara trött och har ingen energi alls, blir deprimerad igen och börjar skada mig för att jag känner mig stressad. Jag blir så trött på mig själv.

Vill bara säga att jag är så otroligt glad att det finns människor som läser min blogg och som kommenterar. Ni anar inte hur glad jag blir :D Tack!

10 februari

Kategori: Psykisk hälsa

Sitter här och mådde ok tills ångesten och alla tankar kom. Trodde att jag kunde vara fri från dem åtminstone en dag i alla fall. Har varit fint väder idag så jag har gått mycket och det har varit skönt. Medicinerna fungerar ok men utan samtalskontakt fungerar det inte alls särskilt bra. Vart gör man av allt? Önskar att jag bara kunde kasta in ångesten och alla hemska tankar och skuldkänslor i ett rum med hänglås. Känner fruktansvärda skuldkänslor nu och blir till och med så mycket att jag nästan kräks.

28 januari

Kategori: Psykisk hälsa

Har äntligen fått annan medicin utskriven idag. Medicinen jag började med gav mig hemska biverkningar och gav dessutom ingen effekt. Blev uppringd av dagsjukvården och har fått en tid hos någon där. Det var den enda lösning vuxenpsyk hade och jag är på sätt och vis tacksam över att få prata med någon. Situationen jag är i nu är ohållbar. Kanske kan förklara mer vid ett annat tillfälle. Kan iaf säga att jag mår lika dåligt som jag gjorde förr och är även förföljd av en person. Mår dåligt hela tiden och känner mig inte trygg någonstans.

Positivt:
Behövde inte betala så mycket för medicinen :)

24 januari

Kategori: Psykisk hälsa

Har exakt samma tankar nu som för flera år sedan när jag skadade mig mest. Är rädd och den bästa lösningen just nu är väl att åka till psykakuten men jag vill ju undvika det just nu. Jag vet varken ut eller in. Jag är rädd för allt just nu och vet inte vart jag ska ta vägen.

23 januari

Kategori: Psykisk hälsa

Jag mår så otroligt dåligt just nu. Satt i telefonen halva dagen för att försöka få tag på sjuksköterskan och fråga om mina mediciner. Medicinerna hjälper inte alls och jag mår lika dåligt som jag mår när jag inte har mediciner alls. Det var i alla fall ingen som svarade och jag ringde till andra psykmottagningar och alla kopplade mig till sköterskan som inte svarade. Var till slut tvungen att ringa dagsjukvården. De kunde inte heller hjälpa mig så jag får vänta till måndag. Jag får ringa mobila teamet om jag skulle behöva men jag vet inte ens om jag vågar. Känns som om jag upptar deras tid och det finns de som behöver hjälpen mer än jag. Jag vet inte alls vad jag ska göra. Dessutom är pengarna snart slut igen. Hade massa räkningar denna månaden så det får bli mindre mat nu. Vet inte hur jag ska fixa detta. Har bara så det räcker i en vecka till...

Nytt år

Kategori: Psykisk hälsa

Jag sitter här i soffan och lyssnar på musik. Har ångest och är ledsen och jag intalade mig själv förut att jag inte ska börja gråta för då kommer jag inte att kunna sluta på flera timmar och vad händer? Jo här sitter jag och storbölar som vanligt. Jag är rädd, livrädd för så otroligt mycket, ja egentligen för allt. Jag skakar och kommer snart börja skrika känner jag. Jag måste ha hjälp men vem ska man ringa när ingen kan hjälpa en och ingen har tid? Jag har ingen hjälp från vuxenpsyk förutom mediciner som inte hjälper och det är stängt idag. Akutpsyk ligger typ 5 mil härifrån och jag har inte råd att ta en taxi och jag vet annars inte hur jag ska ta mig dit. Den enda lösningen just nu är ingen bra lösning men jag har tyvärr inget annat val. Fan, jag har gått på vuxenpsyk i flera år och mår fortfarande lika dåligt som jag gjorde när jag började där. 

Jag får försöka hitta någon liten själ någonstans i min minimala telefonbok i mobilen och hoppas på att någon kan vilja prata lite om vad som helst. Dessvärre är jag nog för feg för att ringa alls. Har blivit mer och mer rädd för människor. Jag undviker att möta någons blick alls och försöker undvika att träffa någon. Jag är så rädd. 

Nä jag ringer inte, fortsätter istället att lyssna på 3 doors down- loser

Hoppas att ni alla får ett bra år

Same shit, different day

Kategori: Psykisk hälsa

Har ringt och tjatat ännu en gång på vuxenpsykiatrin. Dessutom har jag fått veta att min samtalskontakt är sjukskriven till februari. Tjatar hela tiden om samtalskontakt men inget händer. Orkar inte tjata längre snart. Bryter ihop hela tiden och ska börja med den nya medicinen snart. Blir intressant att se hur länge den här fungerar innan jag måste byta. Har sagt att jag skulle behöva en medicin som dämpar humörsvängningarna. De antidepressiva hjälper bara ett par månader och sen är allt som vanligt igen även om jag står på den högsta dosen. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Vad gör man när det känns som om man pratar med en vägg?

3/12

Kategori: Psykisk hälsa

Jag var hos en läkare på vuxenpsyk idag och min mamma följde med som stöd. Sitter här i soffan hemma och lyssnar på musik. Är chockad och mina ord och meningar är osammanhängande. Svimmade förut och är yr och skakar. Antar att jag bara är chockad för jag kände mig så kränkt av läkaren. Har träffat många inom psykiatrin men han har nog varit värst. Det började med att han kom ut i väntrummet och hämtade mig men han hälsade inte ens och tog inte i hand. Ok tänkte jag, det behöver man ju inte göra. Vi satte oss. Han började med att fråga om jag hade något att säga innan vi började och jag förklarade att jag hade haft lite ångest innan och att jag var orolig och nervös för detta. "Bara lite ångest?" svarade han. Försökte förklara för honom att det är så jag uttrycker mig även om jag har haft stark ångest. Det hela handlar ju om ifall man betonar ordet lite eller inte. I detta fall gjorde jag inte det.

Samtalet fortsatte och han frågade efter ett tag om jag hade haft svårt för matte i skolan och jag svarade ja. Hade väldigt svårt för matematik. Då sade han sedan att han inte sett någon utredning på mig och att han skulle begära att jag ska utredas inom neuropsykiatrin. "Okej" svarade jag. "Har emotionell instabil personlighetsstörning och generaliserat ångestsyndrom och det är de diagnoser som är satta på mig."
Han svarade att problemet ligger djupare än så. Vi pratade om att ett par i min släkt också hade svårt för matematik och han sade att många som har matematik också har psykisk sjukdom. När jag sade att jag även fått diagnosen fibromyalgi på vårdcentralen svarade han att bara en reumatolog kan sätta den diagnosen och att den i nuläget inte kommer att godtas.

Han frågade vad min pappa jobbar med och jag svarade. Då säger han att han menar vad min pappa gör, min biologiska pappa. "Men det är min biologiska pappa svarade jag lite irriterat.

Jag kan säga att jag grät mycket och när han påstod att min intelligens inte är så hög att jag kan tillgodogöra mig ett terapeutiskt samtal, grät jag ännu mer. När han sedan frågade mig vart jag tror att jag står om tre år och jag svarade att jag nog står på samma ställe som idag, kom han med ett ännu värre svar på den frågan än de tidigare svaren: "Har man inte så hög intelligens kan man förmodligen inte föreställa sig hur framtiden kommer att se ut". I det läget var jag så arg och ledsen att jag skakade.

Han skrev ut två nya mediciner till mig: Valdoxan och Lergigan. Jag har haft Lergigan innan och den fungerade inte alls på mig sade jag men han svarade att den fungerar bra. Sedan fick jag en bunt med formulär jag skulle fylla i och satte mig i väntrummet. Innan han gick iväg från väntrummet och lämnade mig där sade han: "Det finns hjälp att få så LUGNA NER DIG". Jag skriver detta med stora bokstäver för att han halvt skrek det.

Ni kanske tycker att det inte var så farligt det han gjorde men jag känner mig kränkt. Dessutom sade han att jag inte fick ha med mig någon när jag kommer nästa gång, jag måste komma själv enligt honom. Jag svarade att jag måste ha med mig någon för jag mår inte bra av att komma själv till en person jag inte känner och har inte förtroende för nya människor. Det var dock tydligen helt uteslutet för honom.

Jag känner mig yr, illamående och jättetorr i munnen samtidigt som jag skakar. Har blivit illa behandlad av psykiatrin innan men det här fick mig att känna obehag. Han fick mig att känna mig liten, hjälplös och dum i huvudet.

Har en fråga till er innan jag avslutar detta lång inlägg. Har ni provat Valdoxan förut? Hur var det i så fall?

Kram på er alla <3 Ha en fin dag och ta hand om er.

25/11

Kategori: Psykisk hälsa

Sitter och lyssnar på musik och tänker. En tanke slog mig: jag har gått på samtal hos bup sedan jag var 11 år och hos vuxenpsyk sedan jag var 18 år. Idag är jag 25 och står fortfarande på samma ställe och är fortfarande samma jag, eller har i alla fall nästan samma problem och mår dåligt precis som då. Vart har alla dessa år tagit vägen? Varför blir jag aldrig frisk? Jag vill också må bra och ha ett arbete att gå till på dagarna och jag vill ha ett liv precis som alla andra. Jag vill också känna mig behövd. Jag hade en dröm när jag var yngre och ett hopp om att bli någon. Nu känns det inte som om jag är någon. Jag har aldrig kunnat arbeta och jag vill inte sitta där när jag är gammal (om jag ens vill bli det) och se tillbaka på mitt liv och känna att jag inte gjort något. Jag vill kunna dö med vetskapen om att jag har gjort något som betytt något, åtminstone för en enda människa. Åren går och jag blir knappast yngre, bara äldre och blir mer och mer stressad över att jag måste åstadkomma något. De flesta i min ålder har gjort något och arbetat någon gång i sitt liv eller gått på högskola/universitet men inte jag. De flesta kommer att göra det men förmodligen inte jag. Jag kan föreställa mig att mina inre demoner kommer att ta livet av mig innan jag fyllt 40. Jag vill inte att det ska bli så men samtidigt vet jag inte om jag vill leva om mitt liv ska fortsätta vara så här.

17 november 2014

Kategori: Psykisk hälsa

Lyssnar på Nine Inch Nails precis som jag gjorde för ett par år sedan när mitt självskadande beteende var som värst. Har lyckats bli av med det men suget finns kvar och ångesten också. Enda skillnaden är att det inte längre går att se på mig nu. Jag har lärt mig att dölja det och det gör så j***a ont i mig men jag har ingen att prata med. Min samtalskontakt är sjukskriven och jag får ingen ny. Jag får helt enkelt döva ångesten med något annat. Men vad ska jag göra för att döva ångesten som inte är självdestruktivt? Kan inte koncentrera mig på någonting just nu.

När jag ska berätta om ångesten och allt det jobbiga för någon så går det inte. När jag inte jagar ångesten finns den där men när jag är ensam och det är mörkt finns den där hela tiden och skrattar för att jag inte kan fånga den och få bort den. Den hånskrattar mig rakt i ansiktet!

9/9

Kategori: Psykisk hälsa

Hallå alla. Jag ville bara säga att jag lever och att det har varit väldigt mycket på sista tiden som har hänt. Både bra och mindre bra. Ska skriva ett inlägg senare idag om en sjuk grej som hände mig på vuxenpsyk. Rätt skrattretande var det men samtidigt skrämmande. Ligger dock här i mörkret just nu och kan inte sova. Min värk finns fortfarande där och jag har så ont. Jag hoppas att alla har det bra. Vi hörs senare idag

Hej igen...

Kategori: Psykisk hälsa

Vill ge er en liten uppdatering, har ju inte skrivit här på länge för att jag inte mått bra. Försöker få andra mediciner av vuxenpsyk. Jag mår väldigt dåligt på dem jag har. Äter Venlafaxin men jag mår illa av dem och blir konstig. Fick prata med en otrevlig människa på vuxenpsyk idag, ska sänka dosen av Venlafaxin och få hem ett papper om att göra ett leverprov. Sedan kanske jag skulle få cymbalta. Jag sade till dem att jag haft dem förut och att de slutade verka för mig men han ville inte lyssna. Jag är så trött på vuxenpsyk ibland. Får väl se hur detta går och hur mina levervärden är. Skriver och uppdaterar här när jag orkar. Hoppas att allt är bra med er.
Kramar <3

!

Kategori: Psykisk hälsa

Jag är trött på livet. En motgång till och jag orkar inte mer. Min samtalskontakt har varit sjuk sedan april och kommer att vara det hela sommaren. Hur ska jag orka? Vem ska jag prata med? Sorry för allt gnäll. Positivt är iaf att jag fick presentkort på 100 kr på H&M idag. Ska försöka hitta en klänning och ett par skor eftersom alla skor jag har är trasiga :(

24 april

Kategori: Psykisk hälsa

Jag skulle verkligen behöva komma bort ifrån mig själv. Känns som om mycket jag gör är för att skada mig själv. En del av mig vill ju leva men det blir bara så fel ändå.

"I am my own worst enemy. Somebody save me from myself"
En av mina favoritlåtar. Stämmer så bra.