Mental Naturkatastrof

Skriver om mitt liv med borderline personlighetsstörning och generaliserat ångestsyndrom men även om livets små glädjeämnen. Välkommen till mitt liv!

Same shit, different day

Kategori: Psykisk hälsa

Har ringt och tjatat ännu en gång på vuxenpsykiatrin. Dessutom har jag fått veta att min samtalskontakt är sjukskriven till februari. Tjatar hela tiden om samtalskontakt men inget händer. Orkar inte tjata längre snart. Bryter ihop hela tiden och ska börja med den nya medicinen snart. Blir intressant att se hur länge den här fungerar innan jag måste byta. Har sagt att jag skulle behöva en medicin som dämpar humörsvängningarna. De antidepressiva hjälper bara ett par månader och sen är allt som vanligt igen även om jag står på den högsta dosen. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Vad gör man när det känns som om man pratar med en vägg?

11/12

Kategori: Allmänt

Idag är jag riktigt ledsen och nere och det finns bara mörka tankar. Jag kan inte sätta ord på dem. Jag lyssnar bara på musik och speciellt Christina Kjellssons låt "Cirkus". Tycker den är fin och den gör mig lugn på något märkligt sätt.

"Inga stora sensationer,
utom det vi faktiskt ser
Inga brustna illusioner
Inga löften om nå’t mer
Och du frågar om jag tror på
nå’t slags liv efter det här
Och jag tänker mig en cirkus
dit vi kommer som vi är"

3/12

Kategori: Psykisk hälsa

Jag var hos en läkare på vuxenpsyk idag och min mamma följde med som stöd. Sitter här i soffan hemma och lyssnar på musik. Är chockad och mina ord och meningar är osammanhängande. Svimmade förut och är yr och skakar. Antar att jag bara är chockad för jag kände mig så kränkt av läkaren. Har träffat många inom psykiatrin men han har nog varit värst. Det började med att han kom ut i väntrummet och hämtade mig men han hälsade inte ens och tog inte i hand. Ok tänkte jag, det behöver man ju inte göra. Vi satte oss. Han började med att fråga om jag hade något att säga innan vi började och jag förklarade att jag hade haft lite ångest innan och att jag var orolig och nervös för detta. "Bara lite ångest?" svarade han. Försökte förklara för honom att det är så jag uttrycker mig även om jag har haft stark ångest. Det hela handlar ju om ifall man betonar ordet lite eller inte. I detta fall gjorde jag inte det.

Samtalet fortsatte och han frågade efter ett tag om jag hade haft svårt för matte i skolan och jag svarade ja. Hade väldigt svårt för matematik. Då sade han sedan att han inte sett någon utredning på mig och att han skulle begära att jag ska utredas inom neuropsykiatrin. "Okej" svarade jag. "Har emotionell instabil personlighetsstörning och generaliserat ångestsyndrom och det är de diagnoser som är satta på mig."
Han svarade att problemet ligger djupare än så. Vi pratade om att ett par i min släkt också hade svårt för matematik och han sade att många som har matematik också har psykisk sjukdom. När jag sade att jag även fått diagnosen fibromyalgi på vårdcentralen svarade han att bara en reumatolog kan sätta den diagnosen och att den i nuläget inte kommer att godtas.

Han frågade vad min pappa jobbar med och jag svarade. Då säger han att han menar vad min pappa gör, min biologiska pappa. "Men det är min biologiska pappa svarade jag lite irriterat.

Jag kan säga att jag grät mycket och när han påstod att min intelligens inte är så hög att jag kan tillgodogöra mig ett terapeutiskt samtal, grät jag ännu mer. När han sedan frågade mig vart jag tror att jag står om tre år och jag svarade att jag nog står på samma ställe som idag, kom han med ett ännu värre svar på den frågan än de tidigare svaren: "Har man inte så hög intelligens kan man förmodligen inte föreställa sig hur framtiden kommer att se ut". I det läget var jag så arg och ledsen att jag skakade.

Han skrev ut två nya mediciner till mig: Valdoxan och Lergigan. Jag har haft Lergigan innan och den fungerade inte alls på mig sade jag men han svarade att den fungerar bra. Sedan fick jag en bunt med formulär jag skulle fylla i och satte mig i väntrummet. Innan han gick iväg från väntrummet och lämnade mig där sade han: "Det finns hjälp att få så LUGNA NER DIG". Jag skriver detta med stora bokstäver för att han halvt skrek det.

Ni kanske tycker att det inte var så farligt det han gjorde men jag känner mig kränkt. Dessutom sade han att jag inte fick ha med mig någon när jag kommer nästa gång, jag måste komma själv enligt honom. Jag svarade att jag måste ha med mig någon för jag mår inte bra av att komma själv till en person jag inte känner och har inte förtroende för nya människor. Det var dock tydligen helt uteslutet för honom.

Jag känner mig yr, illamående och jättetorr i munnen samtidigt som jag skakar. Har blivit illa behandlad av psykiatrin innan men det här fick mig att känna obehag. Han fick mig att känna mig liten, hjälplös och dum i huvudet.

Har en fråga till er innan jag avslutar detta lång inlägg. Har ni provat Valdoxan förut? Hur var det i så fall?

Kram på er alla <3 Ha en fin dag och ta hand om er.