Jag skulle verkligen behöva komma bort ifrån mig själv. Känns som om mycket jag gör är för att skada mig själv. En del av mig vill ju leva men det blir bara så fel ändå.
"I am my own worst enemy. Somebody save me from myself" En av mina favoritlåtar. Stämmer så bra.
Funderar på varför det ska vara så svårt att hitta vänner när man är lite "äldre". Jag är 25 år visserligen så det borde inte vara så svårt om jag inte var så blyg med att ta kontakt. Önskar att jag hade fler vänner i det här området. Men alla har redan varandra här. Önskar att jag hade någon att prata med, någon att gå till när man känner sig ensam. Känner en del personer men ingen man bara kan gå hem till och prata med om hur man mår och prata med om allt. Då tycker folk att man är gnällig, men är man verkligen gnällig om man säger hur man mår. Ska man bara stänga in sig i sig själv? Är det för att människor är så upptagna med sig själva och för att de kanske inte orkar höra om andras eländen och problem? Bara mina funderingar och alltså inget som någon ska ta som kritik för så är det inte menat. Alla är inte likadana och tur är väl det. Ha en fin kväll och ta hand om er själva.
