Mental Naturkatastrof

Spelar ingen roll vad jag säger eller gör för ingen kommer någonsin bry sig ändå. Det är helt enkelt så att de som ropar högst får mest uppmärksamhet. Ni bryr er inte vad jag än säger för vissa kommer ändå alltid att synas mer och få mer bekräftelse och mer kärlek och omtanke. Kanske borde jag säga precis som det är och vad jag har gått igenom men vet ni, man kan inte mäta smärta. Alla har sin egen smärta och man kan inte mäta lidande. Men jag tycker verkligen inte att man ska ignorera någon. 

Bry er medan en person verkligen lever för en dag kan det vara för sent.

Jag skriver inte detta till någon speciell, ingen jag tänker berätta om än i alla fall men medan jag skriver så tänker jag på ett par personer och jag känner mig så otroligt ensam. 

Vet att inlägget blir så rörigt men jag måste skriva av mig för annars sprängs jag av allt. Kan inte skriva något någon annanstans för man får ändå bara svar som "Livet blir vad man gör det till" och "Använd energin till något bättre" och "ryck upp dig" men vet ni? Det är inte så lätt som det låter. Psykisk sjukdom är inte så enkelt att blir frisk från som vissa tror. Man säger väl knappast till någon med en fysisk allvarlig sjukdom att personen ska rycka upp sig och att livet blir vad man gör det till. Det är inte så enkelt. 

Önskar att jag också kunde ha någon som brydde sig och skrev lite hjärtan till mig och kramar men man glöms bort så lätt när man inte skriker. Men man kan väl skrika tyst?

 

Har inte alls kunnat sova inatt och jag är så trött. Det har varit så i mer än en vecka nu. Jag måste verkligen göra något åt det. Orkar ju inte ens gå till min dagliga aktivitet ibland. Problemet är väl att jag tänker alldeles för mycket. Det har hänt så mycket på senaste tiden som blir för mycket för mig. Behöver verkligen hjälp men jag får väl skylla mig själv att jag inte får hjälp. Har avbokat den senaste tiden på vuxenpsyk i och med att jag har varit så trött att jag inte orkar någonting.

Ångesten är mitt andra problem. Har så stor ångest och oro just nu att jag mår illa och har ont i magen. Är nära en gråtattack men jag får inte gråta nu för då kan jag inte sluta och då blir vissa personer sura. Dessutom måste jag iväg på en begravning snart. Kommer att tänka så mycket på en viss person som dog för ett tag sedan. Du är saknad och jag tänker på dig mer än jag borde. Din bortgång har väckt så mycket frågor hos mig och tankar som inte har funnits hos mig på länge.

Nu ska jag gå och försöka vila lite innan jag ska iväg och jag måste bli av med ångesten på något sätt. Finns det någon som har ett bra tips mot ångest? Vad brukar ni göra när ni får ångest?