19 november 2013
Kategori: Psykisk hälsa
Ska på rehabiliteringsmöte på vuxenpsyk imorgon och jag hatar att sitta i ett rum fullt av människor som glor på mig och förväntar sig att jag ska säga något. Det enda jag kan göra då är att titta ner på mina händer och prata osammanhängande. Känner mig verkligen jättedum. Det blir inte bättre av att mötet är sent på eftermiddagen. Jag har hela dagen på mig att gå runt och bygga upp nervositeten. Lugnande? Ja tack! Kommer att vara ett nervvrak när jag kommer fram och min mage kommer att vara kaos! Jag måste verkligen göra något åt mitt liv och anstränga mig. Måste börja att inte bry mig om vad folk gör och säger. Bryr mig alldeles för mycket.