Jag har för första gången på ganska länge tagit mina ångestdämpande mediciner. Mådde otroligt dåligt nu ikväll och var orolig för vad jag skulle göra mot mig själv. Jag litar inte alls på mig själv och min impulskontroll just nu. Har gråtit, gått runt, gråtit igen och haft en massa tankar på att skada mig själv. Det var ett år sedan jag gjorde det nu och jag vill inte förstöra något för mig som jag äntligen lyckats bygga upp. Men nu har jag med hjälp av lite medicin och musik lyckats avstyra de värsta tankarna och känslorna. Men jag gråter fortfarande och det fladdrar i bröstet som om jag skulle haft en hel flock fjärilar därinne. Jag hatar det!